Jag har, efter en sjuhelsikes lång tid, tagit mig i kragen för att skriva om den utmärkelse jag fick av Julia (som förövrigt är en riktigt genomcool människa)
det hela går ut på att den som fått utmärkelsen/awarden dels ska skriva om den i sin blogg och dels utse 7 andra bloggar som denne tycker är värda utmärkelsen
jag har valt att nominera de bloggar jag följer och tycker om, vilket ni kanske upptäcker oftast är bloggar med mycket bilder och en hel del humor/vardag

Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån
3. Ge den vidare till sju andra bloggare  & länka till deras sidor
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden


De bloggar jag tycker förtjänar denna award är;
(utan imbördes ordning eller hur det nu heter)

- En bulle ur ugnen
(fina bilder, humor och värme. kan det bli bättre?)

- Lilija
(varesig man vill eller inte så fastnar man alltid för charmen My utstrålar med sina vardagsberättelser och fina bilder, är glad att du bestämde dig för att fortsätta blogga)

- Matilda Hammar
(fina bilder, rolig tjej. behöver nog inte säga mycket mer)

- Maria Ulmefors
(oemotståndligt roliga/vackra/fina bilder)

- Hanna
(nära nära vän som man alltid kan hålla ett öga på genom bloggen)

- Walle
(Walles blogg där man kan hitta uppdateringar om stallet, hennes liv och ibland även läsa lite om sig själv)

- Dani
(Dani och hennes upptåg i vardagen)

helst hade jag bra gärna nominerat Julia igen, men då skulle det nog bara bli ett himlans bollande fram och tillbaka, så jag bakade in lite kända men även lite okända som ni säkert märkt
det är bloggar jag följer (genom BLOGGKOLL, smart sida) och som ger mig idéer, fördriver min tid och är allmänt bra enligt mig

nu ska jag ut och springa
ha en finfin dag

känns ju ganska kast eftersom jag redan varit borta rätt grovt den senaste veckan
men hey, det är bara en blogg och bäst av allt; jag kommer faktiskt tillbaka
dessutom får jag ett snabbare bredband på köpet så det kan inte vara annat än bra

skulle egentligen slängt upp ett inlägg till, men sen tyckte jag att fyra räkte + att jag hjälpte mutti julstäda (nu är huset precis så mysigt som det ska vara!)
.. kanske bara ett pepparkakshus också för att få upp stämningen lite?

nej, nu ska jag gå och knoppa
jobb 12-20 imorgon, ledig tis, jobb 12-20 ons och ledig torsdag
..så nu vet ni var ni hittar mig
ha en finfin vecka

ha, ibland är livet bra ironiskt!
stressade mig i säng igår och var mäkta orolig för att jag inte skulle orka upp, men min kropp ville något annat så jag vaknade först vid tre, sen vid fem och sen halv sex då jag fattade att saker var lite galna
vi kan ju säga såhär att det är inget jag vill avslöja här, men ni kan nog nästan gissa er till vad jag åkt på för sjuka
går på en minimal kur med penicillin, men trots att jag försökte bil bättre så snabbt som möjligt kunde jag inte åka till jobbet

.. däremot kunde jag ju hålla mitt löfte om att uppdatera här, ellerhur?
hoppas det gör någon glad i alla fall, hehe
har nu suttit och läst ikapp alla mina bloggar (ja, jag är lite av en blogg-junkie), pratat med mutti och börjat känna mig riktigt mycket bättre
bästaste Chrill ringde också och var lite orolig så vi pratade en stund, tror nog att han dock förstod att det inte var så farligt ganska direkt

tror jag avslutar det här inlägget nu och kör en liten miniåterblick i nästa istället, så att det här inte blir så hiskerligt långt
simma lugnt

nu äntligen tar jag mig i kragen och skriver, förlåt att du fått vänta (har inte riktigt haft modet eller känslan för att skriva förrän nu)
.. och ni andra behöver inte läsa allt detta, det är till K


precis, ju mer man får veta, desto mer kan man också förstå av den andras version
det är här vi alltid faller om du frågar mig, vi är sjukt dåliga på att förstå varandras sidor (vilket jag tycker brukar komma rätt naturligt med andra) men det kanske är för att vi på ett sätt är väldigt lika och på ett annat väldigt olika?
du har ditt sätt att behandla saker på och jag har mitt

Ja, som jag skrev så var det nu min tur att vara arg. En helt ny erfarenhet om du frågar mig och då är det kanske inte så konstigt att det känns annorlunda
Kanske inte det, men du fanns ändå där ibland då det var som tuffast (den dagen då du satt med mig i affären t ex, kommer du ihåg?). den dagen hade varit blytung utan din hjälp och jag är väldigt tacksam för att du fanns där då
 men man kan inte alltid tänka på andra, jag kanske inte ens visade att jag tog det så hårt som jag faktiskt gjorde (det kanske bara syntes på min brist av medhåll). det är bara trist att vi inte lyssnade till varandra då och försökte klura ut varför saker var som de var
det slutade ju i något mycket större än vad det hade behövt bli

Det visste jag faktiskt inte om att de sa till dig
om jag minns rätt puschade jag på för att du skulle vara på dem lite mer och dessutom försöka få lite kontakter där, men nu när man hör det där så förstår jag att du inte ville hitta kompisar där (om man ändå inte släpps in känns det nog rätt värdelöst)
jo, jag vet att du alltid fått beröm för din yrkesbit just så nu i efterhand förstår jag att det måste varit värre än jag trodde
jag trodde du helt enkelt inte ville vara där med den familjen (du hade ju pratat så gott om den att jag trodde det var du som "krånglade" och inte de) och rätt och slätt gav upp eftersom du kände dig ensam
känns rätt dumt nu i efterhand när jag fått veta sanningen, men det var inte lätt att förstå det heller med det jag fick ut av dig

Det var precis därför jag svarade, för jag trodde du ärligt saknade mig och behövde mig (vilket var mina känslor för dig, trots att de var bakom min sura/arga fasad). men fortsättningen av smsen blev ju som de blev och då blev jag bara mer arg
om du raderade dem så förstår jag att du inte förståt varför jag varit så arg, för hade du läst dem hade du nog sett varför jag inte svarade. jag visste att du var drängfull och jag visste att du då kunde bli lite mer ärlig och öppenhjärtad, men det fick migg ändå att bli så sjukt förbannad
det blev så mycket att ta emot från någon som man redan var arg på och varför jag inte svarade har jag redan skrivit

förstår det, det måste hjälpa rätt mycket att få höra om allt som skrevs (för att lätta upp dimman lite)
det är okej att du inte alltid tycker om att vi är så mycket med varandra när vi väl ses jag och C (även om du kanske inte säger att du tycker illa om det så tror jag ändå du har lite emot det, det skulle jag nog ha om min kompis var som jag), man kan inte alltid tycka om allt som ens vänner gör (och jag får ärligt skuldkänslor för det ibland då jag väljer honom över mycket annat, men det är väl kanske min sjuka natur att vara dum och lite halvt självdestruktiv på flera plan)
så förlåt i efter och förskott för jag vet att jag kommer fortsätta vara mycket med honom

ja, det måste verkligen varit en skum kväll
lisa och jag har pratat om det där också, visste inte ens att det var hon först men när vi pratat om det kom vi fram att det måste vara samma händelse från olika håll
jo, det lät väldigt kaotiskt och dimmigt till en början och det var även lite därför jag skrev (jag ville inte att du skulle må dåligt, jag ville att du skulle må bra)

jo, jag vet att du gick hem och duschade. jag tror tom jag rekomenderade att du skulle gå hem (då svarade du på ett sätt som jag inte tyckte var särskilt bra och rådde dig därför till att stanna kvar i alla fall)
tror det tog två timmar innan du skrev igen så där har du nog ungefär tiden som du spenderade i badkaret
och att du puschade bak det i huvudet för att glömmas är helt förståeligt, sådana kvällar vill man radera

du må kanske vara en jubelidiot ibland, men det är jag också och man är inte mer än människa (vi är ju tom skapta för att fela och hur skulle vi fungera om vi hela tiden var "rätt"? ingenting skulle vara bra längre för det måste ju gå ner för att man ska kunna komma upp igen)

ja, pengarna
det sved kan jag säga. 50 spänn var viktigare än mig kändes det som, eller inte riktigt så men de var i alla fall det viktiga med de smsen, inte att fråga om vi kunde umgås
jag såg inte det som ett skrik, jag såg snarare det som en naiv tjurighet som du redan visat upp det året och tänkte väl inte mer på det än att jag blev arg senare på dagen (24timmars)

haha nej, skölden och jag är goda vänner som träffas lite då och då
jag förstod att det var den grejen, att du skjöt bort mig för att jag kommit för nära eller att det var något mellan oss som var för stort för att du skulle vilja hantera det. men skillnaden från då du tidigare skjutit bort mig var att jag istället blev fly förbannad för att du inte ville prata med mig och berätta vad som var fel
jag hade redan mått så dåligt det året att jag helt enkelt bara exploderade inombords
jag var trött på att bli behandlad dåligt eller må dåligt så jag vände det till min fördel istället (för mig är det lättare att vara arg)

det är lugnt, jag hade mina teorier om att du antingen förstod pikarna men var för tjurskallig för att vilja erkänna dem eller att du helt enkelt inte förstod dem
sen att jag inte ville se efter vilket av dem det var, var min egen tjurskallighet
ja, jag känner också att det kommer falla lite i glömska, eller i alla fall de sakerna man inte riktigt lyssnat på men att andra delar kommer vara riktigt starka så som begravningen, avsked och annat jobbigt

jag hade velat få det där smset, det låter kanske konstigt och jag vet inte varför, men när jag läste att du tänkte skriva så ville jag verkligen ha det
jag säger detsamma, nu känns det mer som om jag vet vad som hänt dig och inte bara min syn av dig då du gjort saker och ting, och det känns bra
det känns som om vi skulle ses nu, då skulle jag bli glad (jag skulle tom vilja ge dig en kram, så känner jag mig nu)

ja, att vänta ut det är kanske vad man behöver göra?
jag vill inte tillbaka i en sån här omgång trubbel igen, men med oss är det nog svårt att inte göra det så jag tror vi kommer bråka igen hundratals gånger (men då ska jag i alla fall försöka tänka på det här och finna lite ro i allt, din sida är trots allt inte alltid som min)
det är nog en oundviklig del av oss, att bråka med varandra på ett tyst sätt (vi kanske måste börja skrika mer på varandra?)
det känns redan som om det är en avlägsen grej i arkivet och att man nu kan lyfta blicken och titta lite framåt igen
det om något känns bra (med tanke på hur mycket man gått omkring och varit arg/oroad för det här)

vet du att det enda som fick mig att bli lite nedstämd i ditt inlägg var just den sista meningen du skrev "hur gör man nu för att det inte ska hända igen"
för det första jag kom att tänka på var alla dessa sorgsna scener i filmer då två personer förstår att de inte är bra för varandra och därför går ifrån varandra (butterfly effect t ex)
men sen skakade jag av mig det, för jag tänker inte få ett filmslut på det här, jag tänker bli gråhårig med dig varesig du vill det eller inte

men jag vet inte
jag vet inte hur man ska lyckas hålla ihop något som är så skört
jag vill vill vill, men vet inte hur
det kanske bara är att inse att man måste fightas ibland och att vi bara blir bättre av att ta oss igenom sånt, eller så tär det ner oss till att vi i framtiden inte känner oss särskilt ihoplänkade längre
jag vet inte, men jag vill ha det första alternativet
vad tror du? hur gör man då man redan kastat så mycket skit på varandra?

(inspiration från Henrik Schyffert, cool kille det där)

känner att jag har tid och nu också vill ge det tid
har fått lugna ner huvudet lite (chockar kan vara lite knepiga) och nu är det inte mer än tid för svar
svar som jag velat ge de senaste dagarna, men som jag inte kunnat ge tillräckligt mycket tid


jag har inte hört ett ord från någon om att du pratat om oss
antingen så har folk inte velat prata om det, eller så har jag helt enkelt inte pratat med de personerna du pratat med
och det känns kanske inte så jättekul att höra att du spytt galla om det, men samtidigt förstod jag att du gjorde det och jag har väl inte heller klätt allt i bomull
man får vara arg och man får spy galla (man kan inte gå och bära på allt)

jag vet att jag blivit som en vägg och det skrämmer mig för jag har alltid tyckt lite illa om den delen av andra människor och aldrig velat bli så själv, men jag har tappat greppet (och det är inte bara du som nämnt det utan andra också, bara så du vet)
och jag vet inte om det var för att allt var så stormigt eller vilka grejer det är du syftar på, men jag är ledsen att jag inte lyssnade
hela våren var en riktig jävla pers med begravning, oro, död och beslutsångest så att vara mig själv med mina egna tankar var lagom svårt bara det. men det är inget att skylla på, bara något för dig att ta med i beräkningen för att förstå varför jag var som jag var (vissa stunder kunde jag knappt ens tänka på platser, saker, personer utan att börja gråta. så var min vår)

samtidigt känns det som om det är där du skulle ha blivit arg på mig och stormat för då hade jag förståt
vi är för jävla dåliga på att skrika på varandra, men det är nog för att vi hellre går omkring och puttrar i mörkret än att fräsa på direkten båda två


Irland ja, där trodde jag allt var bra. vi började prata mer och saker kändes som förr, det var en fin tid bortsett från att du mådde dåligt
och nej, det är svårt att förstå något man inte upplevt, men efter allt prat på irland trodde jag du ville prata med mig om det efteråt och vi pratade, men då tog du alltså inte upp det som var jobbigt och kom med hem i ryggsäcken
det förstod aldrig jag

ja, P&L var speciellt
du var knappt där, var grinig och ville inte ha med mig att göra (det verkade i alla fall så), men några K-glimtar fanns det allt och därför tog jag det inte som särskilt allvarligt den gången heller
kände mig trött på att jag inte visste varför du var så, men jag frågade aldrig (ska man alltid behöva göra det med folk? konstigt egentligen, och nu menar jag inte bara oss, utan att folk alltid vill att man ska fråga varför de är arga istället för att bara säga det. jag är ett bra exempel på en sån person)

en händelse som ändrade synen för mig har du glömt eller i alla fall inte nämnt
det var den dagen då du skickade ett sms och frågade om vi skulle ses och om du kunde få dina 50 kr
jag kunde inte just då, skulle vara med L, och skrev det men sen träffades vi ändå i affären och du var hur undvikande som helst. jag sa att du då kunde få dina 50 kr om du bara väntade lite, men sen när jag gick bort lite hörde jag dörren plinga och du hade gått. det kändes rätt hårt
sen på kvällen var vi på 24timmars jag och L, vilket jag hade nämnt att vi skulle på och du sagt att du skulle vara med dina tjejer (vilket brändes lite när du sa), men sen träffade vi dig där och du tittade inte ens på mig
det var droppen, just precis där
L frågade efteråt om det inte kändes hemskt att du inte ens såg på mig, men jag sa att jag mest bara blev arg (och nog också lite sviken, men det sa jag aldrig) och påvägen därifrån ignorerade jag dig
det var där du bröt sönder mig, det var där jag började bli arg och det var där jag började fundera

de där smsen du skickade började jag svara på dels för att jag alltid alltid alltid vill hjälpa dig när det behövs för du är min människa och jag är din, och dels för att det stang till lite i hjärtat av saknad
men du anklagade mig för att vara för upptagen av C och inte bry mig om ditt känsloliv och DET gjorde ont när jag satt där på båten och försökte trösta dig trots att jag inte visste historien bakom (trots allt som varit och trots att jag inte visste så ville jag alltså finnas till, det var mitt sätt att säga att jag fortfarande hade lite att reda ut men att jag faktiskt också ville reda ut det och börja med det snart)
jag svarade att "nej du min vän, det är du som inte bryr dig om oss" (du och jag menade jag då) och efter det fick jag något svar som jag tyckte visade att du inte förståt piken, så då skrev jag bara kortfattat eftersom jag var arg och svarade inte när du två timmar senare frågade hur livet på båten var
jag hoppas du förstår varför jag inte svarade; först ville du prata med mig, sen anklagade du mig när det egentligen var jag som var arg på dig och tyckte att du gjort fel (ironi va?) och sen brydde du dig plötsligt om hur jag mådde
det blev bara så fel när du skrev så och min tystnad ville jag skulle visa att jag var arg, men jag tror inte du förstod det

pratade med många efter det och de tyckte jag hade rätt, vilket också påverkat hur jag sett på det hela

sommarstorm-smset ja ..
det låter lustigt, men det var verkligen betydande på flera sätt
jag gick omkring flera dagar och grubblade på om jag skulle svara, frågade vissa om de tyckte jag skulle göra det, men tillslut bestämde jag mig (om än motvilligt) för att det den här gången krävdes mer
det var en pik att du var tvungen att försöka hårdare
du var för en gångs skull tvungen att ta kontakt med mig och fråga varför jag var arg, och inte tvärt om
för nog förstod du att jag var arg?
och det där smset kändes som om du bara ville lägga locket på och låtsas som ingenting (som vi alltid brukar göra)
jag ville ha ändring och det trodde jag inte det skulle bli om jag lät det här slippa igenom

vet du vad jag faktiskt gick omkring och tänkte att jag skulle skriva?
"jag tycker det stormar mest hela tiden .."
hade det hjälpt?

ditt rop på hjälp ja
förstår du nu när jag skrivit allt detta, att min brist på svar var ett rop i sig, det också?
det var menat för dig, att förstå att något hade sårat mig (Cissi som oftast bara tar emot all skit och viker sig fick den här gången nog)
jag är ledsen att saker dog, men jag hoppas att de bara sover (du vet vad jag menar)

jag säger samma sak;
du är alldeles för viktig för mig
även om vi bråkar, gör varandra ledsna eller helt enkelt inte pratar på alldeles för länge så är du min Meredith eller min Cristina, min person som jag alltid litar på att vara där
för det är det jag tror, även om jag blir gammal, tråkig och inte hör av mig på en trillion år så tror jag du kommer finnas där (jag vill fortfarande bli gammal med dig, även om jag inte längre finns på någon pediestal. det kanske är såhär man måste göra? plocka ner varandra för att kunna vara på en jämn fast grund?)

och jag känner att det är påväg tillbaka, de här långa meddelandena har fått mig att slappna av igen istället för att gå omkring och vara tom och spänd som en fjolsträng om vartannat
du behöver inte vara på samma ruta som jag, man får ändras olika och man får i slutändan också komma fram till olika slutsatser, jag vill bara att du ska veta att jag känner mig bättre nu
vi känns bättre nu
inte på ett "nu kan vi lämna det här och gå vidare i våra liv utan varandra"-vis utan på ett "nu känns saker bättre igen och jag hoppas vi kan göra allt till vardag igen, med varandra i den"-sätt
men inte på ett tvingat "vi måste ses"-vis, utan mer på ett "vi får helt enkelt ses när vi kan, höra av oss när vi behöver varandra/eller då vi bara vill snacka och inte tvinga fram något"-sätt
invecklat, men men


jag hoppas du förstår mig och jag hoppas du svarar om du undrar något eller vill skriva/ändra på något som jag fattat fel
eller vafan, jag vill att du gör som du vill! skriv om du vill, det gjorde jag för jag ville svara, och var arg över det du tycker jag har konstiga åsikter om (men säg det då gärna så jag inte går omkring och är dum igen)

jag kan och jag tänker vänta
varesig du kommer eller inte
och grattis (igen) i efterskott, du vet att jag inte skulle kunna låta bli att bry mig även om jag ville det

höstmys, finns det något bättre?
te, ljus, mörker.. yummie! (om ni frågar mig)


har lagt mig till med nya vanor för att se om kroppen kan skärpa till sig lite av dessa
t ex keekas det havregrynsgröt + ett ägg varje morgon, och vet ni vad? jag blir faktiskt mätt hur länge som helst!
ni som känner mig har nog hakorna nere i marken nu, med tanke på att jag ALLTID (och då menar jag verkligen har-hon-mask?-alltid) är hungrig
gröt kanske är något för dig också Walle? hehe

sen är det inte nog med det, jag har även återinfört tedrickar-trenden och tar mig en kopp varje morgon och kväll med lite tända ljus och dunsockorna på
har ni inte redan ett par sånna borde ni skaffa er det, skönaste vintermyset!



yeye, nog pratat om mysiga och sliskigt bra grejer (får ju inte bli för sårbar va)
idag ska jag spatsera över till walle och därifrån vidare till stallet
blir lite av en heldag med foto, hämta grejer osv så vi ska ha med oss matsäck (som förr i tiden, haha)
hoppas på lite roliga bilder så jag kan slänga in några här, har känts lite tunt ..


imorgon blir det hanna för promenix och sen åker jag vidare upp mot skogarna, skönt!
ha en fin dag hörrni

klart att det var du K
vem skulle jag annars kriga så mycket med och ändå vara så hopplöst beroende av?
jag förstår inte hur vi kan vara så felprogramerade, så passande men ändå så bortstötande, för du och jag är (enligt mig) något som ska hålla men som alltid alltid alltid spricker i kanterna

och den här gången var det du som gjorde sprickorna, inte jag
det är därför jag varit arg, det är därför jag är arg
(jag måste vara ärlig och säga det för det är så jag känner, vi skulle ju bli ärligare, minns du? jag vet att det är en lång väg att gå för vi är inga ärliga människor, få är, men jag vill i alla fall försöka lite nu)
du slutade plötsligt prata med mig och sen är det enda man får höra anklagelser som ingen förutom du tyckte stämde, sånt gör mig arg när jag vet att du vet hur det egentligen ligger till, eller då jag vet att vi ser olika på saker och ting och du tycker något är rätt som jag tycker är så otroligt fel
släpper man inte in någon kan inte personen i fråga heller veta något, men trots det försökte jag trösta och tillbaka fick jag en grillning som gjorde riktigt ont

nu låter jag allt flöda ut här, vilket kanske inte är så sportsligt och ganska så naivt (för egentligen ska sådant här sägas ansikte mot ansikte), men nu har jag orden i huvudet och det är alltså nu de måste få komma ut
.. dessutom är jag en fegis som inte skulle kunna säga det här ansikte mot ansikte


jag står alltid bakom dig, även om jag under den här tiden faktiskt tappat suget helt att vara där
jag har tom inte brytt mig, och det om något har gjort ont (fråga C, han har fått höra så mycket snack om allt)
men tom han blev nog lite fundersam när jag den här gången bara blev arg, sen tafatt och tillslut likgiltig till allt
och jag VILL INTE vara likglitig för det är i stort sett samma sak som att svika och ge upp
jag vill inte vara en svikare

men den här gången gjorde du mig ont på ett sätt som inte varit förut
så då blev det såhär
jag har gått omkring och kokat


många tycker nog också att det här är så ohälsosamt ett förhållande till någon (vän eller partner) kan bli och att jag är dum som över huvud taget skriver till dig nu, men du är ju du K, hur skulle jag kunna låta bli dig?
för du har varit och är i mitt huvud också, mest hela tiden faktiskt
har tom haft små konversationer med dig i mitt huvud, eller idéer om hur du pratade om det här med någon annan

jag vet inte hur, om eller när det här skulle kunna repa sig och vad jag skulle behöva höra för att kunna förlåta (för det är det jag tror att jag vill ha, ett ärligt förlåt och förståelse)
men jag tror jag vill för du är som sagt du, jag är så trött på att behöva vara arg och likgiltig om vartannat
det känns bara så jävla tungt den här gången och det gör ont (både i dig och mig, om jag känner oss rätt)

men nu vet du i alla fall mer än du fått veta innan
jag har väntat på att du ska visa livstecken, men igår sprack det
så här har du det
jag vet inte vad mer jag ska skriva så nu låter jag dig bara tänka

/Bonebreaker

dagens craving;
GLASS!
men än har jag inte gett vika för den frestande hemkola-grädd-jättesmaskens-låda med glass som gömmer sig i våran frys
och förhoppningsvis så gör jag det inte heller (fat chance, men man kan ju alltid försöka)

ska i alla fall bege mig ut på antingen en promenix eller springrunda så man kan rättfärdiga lite snaskande
för det är väl så man räknar?
glass + träning = 0
(det är i alla fall så Cissi räknar)




ha en fortsatt fin dag

stryk det jag skrev för 23 minuter sedan
det blir inget åkande idag för nu mår jag illa som en åksjuk elefant
(inte för att jag vet hur det är att vara åksjuk eller elefant, men men)

.. och illamående + magsmärtor gör mig till en flugviktare på nolltid så det är ingen vidare idé att pressa lyckan
med andra ord; mår jag dåligt på det här sättet äter jag inget och kroppen tar inte upp något så jag blir tunn och svag på nolltid, vilket kombinerat med svimningsanfall och gnällighet inte är så kul så jag besparar Lisa och Christer allt detta åtminstone till imorgon


förresten
jag återfick tron på mänskligheten igår
var ute och sprang 5an, men efter att ha kommit lite längre än hälften upptäckte jag att jag tappat min mobil
HELLSHITOCHSCHEISSE tänkte jag då och började springa tillbaka och fråga alla längs vägen om de sett den
ingen lycka där så istället åkte jag hem och ringde till den och då var det en vänlig själ som hade hittat den och sen mötte mig för att lämna tillbaka den
TACK säger jag bara, det behövs fler som du!

så, nu ska jag återgå till att må illa och ha ont i magen
simma lugnt

klockrena grabbar rakt igenom
känns som om det behövs lite musik nu för tiden


imorgon ska jag nog ta och kräla lite i stoftet för blåtröjorna
känns lagom kul, men behöver man pengar så gör man (gillar bara inte att svälja min stolthet)
sen blir det nog H-town
jag orkar inte med den här jävla soppan som jag inte ens vet vad jag har gjort för fel i?
men det kanske bara är jag som fått för mig massa grejer
det enda som står stadigt är Frida x2 och det är jag mucho very tacksam för

skylt från coolaste glasshaket på Bornholm, sommaren 08

nej, nu ska jag krypa ner i sängen
btw, min bok tog slut idag och den var bra bra bra!
.. frågan är bara vad man nu ska läsa?
några tips?

sov gott

.. en av placebos bästa skivor om ni frågar mig


idag har jag;
- läst lite
- tvingat ut brur på en promenad (vädret var så fint)
- plockat ett ton äpplen till (det tar aldrig slut ..)
- fått skäll av en gnällig tant
- pratat med min alldeles egna Kenian-Christer (moha!) i telen
- gjort en äppelpaj (numbro due i mitt liv, det ni!)
- lagat köttfärslimpa (peace of cake)
- sett halva Coyote ugly innan jag höll på att falla i koma av tristess (den var mycket bättre när man var yngre)

en jeeklans givande dag med andra ord
dessutom har jag snackat med både Linus och Carro på msn, vilket var skrämmande länge sedan
me miss you, bsnv


nej, nu blir det sängen för lite läsning och förhoppningsvis så tar jag mig i kragen imorrn och ringer om plugget i vår
wish me luck!

sov gott

nu känns allt oförskämt mycket bättre, om än inte helt okezej (det fanns ju en anledning), så nu ska jag ta tag i de andra punkterna på min lista och ordna upp med sånt jag skjutit framför mig

det krävs en styrka och vilja som din för att lösa sådana här saker och jag är så glad över att du gjorde det
du är min idol när det kommer till sånt här, trots att du tycker att du är dålig på det


nu ska jag sova och för första gången på flera nätter få en riktigt skön sömn
imorgon lovar jag vara lite mer positiv (och kanske tom dela med mig av lite bilder på peppelkakan jag fixade idag)
butterkakan Cissi är från och med nu förbjuden!

sov gott!

Följ min blogg med bloggkoll
test test test
inget att bry sig om

btw så är det gott med äppelskivor på knäcke med ost
.. i fall ni inte visste

I'll be back

idag har jag ingen lust till någonting och det har sina anledningar
jag hatar verkligen att inte veta och för tillfället famlar jag i blindo på många punkter
(och då hatar i benämningen att jag blir orolig/stressad)

.. dessutom måste jag skaffa mig ett till jobb
varför kan inte bara ett räcka?


nej, nu får det vara nog
jag kanske kommer in och är duktig senare, saker kan ju klarna, men till dess så får ni ha det fint
simma lugnt

oerhört smart grej;
gå in och regga (registrera) er här på GratisBio och fixa fram gratis bio- eller presentkort
smart va?
jättesmart tycker jag

hörs senare

om ingenitng händer snart så tänker jag i ärlighetens namn lägga mig ner och bara skrika
för inte fan kan det vara meningen att man ska ha såhär tråkigt i min ålder?
jag känner mig isolerad ..
och uttjatad
och tråkig
och tjock
och gnällig (ha!)

återkommer en bättre dag (imorgon t ex, då ska jag spela vettet ur mig på fotbollsplan)

är det meningen att det ska vara såhär?
dagarna bara går, man jobbar lite, umgås lite och sen blir man bara äldre och äldre
hade jag fått bestämma så hade hela livet varit ett enda långt lov (vår/sommar/vinter/höst för att få lite variation)
.. men tydligen så har jag ingen talan
yeye

var är spänningen? var är äventyren? och framförallt, var är viljan?
stay tuned ..